Det man inte frågar högt

Alla andra verkar klara det bättre än jag

Jag ser andras bilder och undrar vad det är för fel på mig.

Du jämför din insida med deras utsida. Det är en förlorad jämförelse innan den börjar.

Det du ser är sekunder som någon valt att visa. Du ser inte natten före, grälet i hallen, eller att bilden togs på den enda kvarten hela veckan då allt fungerade. Att man vet det förståndsmässigt hjälper förvånansvärt lite.

Föräldragruppen fungerar likadant. Det som berättas där är oftast det som gått bra, eftersom det är lättare att säga högt. Alltså sitter alla och tror att de är den enda som har det tungt, i ett rum där alla har det tungt.

En sak som brukar göra skillnad är att fråga en enda person rakt ut hur det faktiskt är. Nästan alltid kommer det ett svar som inte liknar bilderna alls.

Och en påminnelse som är värd något: barn behöver inte en förälder som klarar allt. De behöver en som finns kvar och som ordnar upp efteråt.

Ro jämför aldrig ert barn med andras och för ingen statistik om er två. Ingenting i appen visar vem som skrivit mest eller vem som gjort vad.