Svärföräldrarna lägger sig i hur vi gör

Regeln som löser flest av de här: den som är släkt tar samtalet.

Det är den enskilt viktigaste saken och den missas nästan alltid. Kommer beskedet från den som är barn till personen blir det ett meningsutbyte i en relation som tål det. Kommer det från den ingifta blir det en konflikt mellan två familjer, och den som är släkt hamnar mitt i utan att ha sagt något.

Nästa fråga är vad som är värt att ta. Det mesta är åsikter om smak, alltså kläder, mat och nattning, och de kostar mindre att låta passera än att strida om. Barn klarar utmärkt att det är andra regler hos mormor.

Det som däremot inte är smak är säkerhet, och där gäller ert besked utan förhandling. Det är också den enda kategorin där det är rimligt att vara obekväm.

Praktiskt fungerar det bättre att säga vad ni gör än att förklara varför. Ett skäl bjuder in till en diskussion om skälet. Vi har bestämt så gör det inte.

Och det är värt att minnas att inblandningen nästan alltid kommer ur att någon vill vara till nytta och inte vet hur. Ett konkret uppdrag löser förvånansvärt ofta det som tio samtal inte löste.