När ni är två om det

Hen gör inte lika mycket som jag

Jag ber om hjälp och får hjälp. Men jag vill inte behöva be.

Skillnaden du känner är mellan att utföra och att ansvara. Den som hjälper till behöver bara händerna. Den som ansvarar bär att komma ihåg att det ska göras.

Det är därför en jämn fördelning av sysslor kan kännas orättvis ändå. Han dammsuger lika ofta som du. Men det är du som vet att det är dags, som ser att blöjorna tar slut på fredag, som har bokat BVC och som minns att overallen är för liten. Det arbetet syns inte ens för den som gör det.

Listor löser det sällan, eftersom en lista är ett minne som fortfarande är ditt. Det som flyttar en uppgift är att flytta hela den, inklusive att märka att den behöver göras och att bestämma hur.

Priset är att den då blir gjord på hans sätt, i hans tempo, och ibland sämre än du hade gjort den. Det är hela överlämningen. Behåller du vetorätten har du behållit uppgiften och bara delat ut händerna.

Det svåraste ordet i den här frågan är hjälpa. Ingen hjälper till med sitt eget barn.

Ro levererar aldrig budskap mellan er och berömmer aldrig den enas sätt. Beröm av det ena är en dom över det andra, och det är inte hennes plats.