Är det här förlossningsdepression?

Det avgör inte du och inte jag. Men det finns ett par saker som brukar skilja, och de är värda att känna till innan samtalet.

De första veckorna efter en förlossning svänger de flesta kraftigt. Gråt utan anledning, plötslig glädje, plötslig skräck. Det brukar ge med sig inom ett par veckor och det behöver sällan behandling.

Det som talar för något mer är tid och bredd. Att det håller i sig längre än ett par veckor, att det finns där hela dagar och inte bara i vågor, att sådant du brukade tycka om inte längre säger något, att du drar dig undan människor, eller att du inte kan sova ens när barnet sover.

Det gäller båda föräldrarna. Den som inte fött kan också drabbas, ofta senare och oftare i form av irritation och tomhet än gråt, och det missas nästan alltid eftersom ingen frågar honom.

Ta det till BVC eller barnmorskan. De frågar om det vid besöken ändå, med formulär som är byggda för just det här, och de tycker inte att du tar plats i onödan. Det finns behandling som fungerar och den fungerar bättre tidigt.

Har du tankar på att inte vilja finnas kvar ska du ringa i dag, inte vid nästa besök.