Jag blev arg på min bebis och skäms

Det är inget fel på dig. Det är sömnbrist och ett skrik som är byggt för att inte gå att ignorera.

Spädbarnsskrik träffar en del av hjärnan som inte går att resonera med. Det är meningen. Ett skrik som gick att stå ut med hade inte skyddat någon. Följden är att en trött vuxen efter fyrtio minuter känner ilska, och det är kroppen som gör det den ska, riktad åt fel håll.

Att skrika tillbaka en gång är inte det som formar ett barn. Det som formar är mönstret över tid, och ett mönster av omsorg med några dåliga kvällar i är fortfarande ett mönster av omsorg.

Det som fungerar i stunden är att gå. Lägg barnet på rygg i sängen, gå ut ur rummet och stäng dörren. Ett barn som skriker ensamt i två minuter är tryggt. En vuxen som är på väg att tappa det är inte det. Det där är inte att svika, det är rätt sak att göra.

Ta det vidare om ilskan kommer oftare, om den kommer snabbare än förut, eller om du någon gång varit rädd för vad du skulle kunna göra. Det sista är inget att bära själv, och det är en av de vanligaste sakerna vuxenlinjer får samtal om.