Det man inte frågar högt

Jag orkar inte längre. Är det normalt att känna så?

Jag orkar inte. Jag vet inte vem jag ska säga det till.

Det är vanligt. Det betyder inte att det ska passera obemärkt.

Sömnbrist över månader gör saker med en människa som inte har med föräldraskap att göra. Tålamodet tar slut tidigare, allt känns mer permanent än det är, och det blir svårt att skilja på en tung vecka och ett tungt liv. Det är kroppen, inte ett omdöme om dig.

Det som skiljer utmattning från något tyngre är oftast om det släpper. En natt med sömn, en förmiddag ensam, en helg där någon annan tar barnet: gör det skillnad är det trötthet. Sitter det kvar oavsett vad som händer omkring dig är det något annat, och det är värt att ta med till BVC eller barnmorskan. De frågar om det ändå, och de frågar för att många svarar sant först när någon frågar.

Du behöver inte ha en diagnos för att höra av dig. Att det är tungt räcker som skäl.

Har du tankar på att inte vilja finnas kvar, eller är du rädd för att göra ditt barn illa, ska du ringa i dag.

Dit man ringer

  • Självmordslinjen90101dygnet runt, alla dagartankar på att ta sitt liv, egna eller närståendes
  • 11771177dygnet runtsjukvårdsrådgivning

Det du skriver om dig själv stannar i tråden. Det når aldrig loggboken, aldrig månadssammanfattningen och aldrig något som går att dela vidare.