Vi är oense om hur barnet ska somna

Ingen av er. Det här är inte en fråga med ett rätt svar, och det är därför ni inte kommer vidare.

Nattning är temperament och tradition. Det finns forskning som pekar åt båda hållen och den är svagare än den låter i rubriker. Två hållningar, ingen dom.

Det som däremot inte är smak är var barnet sover och hur. Sovmiljön är säkerhet och där finns rakt besked. Den gränsen förhandlas inte.

När ni fastnar är det nästan alltid för att ni tror att ni är oense om metoden, medan ni egentligen är oense om hur mycket gråt var och en tål att höra. Det är en riktig skillnad mellan människor och den går inte att argumentera bort.

Praktiskt fungerar det oftare att den som nattar får natta på sitt sätt, än att ni enas om ett gemensamt sätt som ingen av er tror på. Barn hanterar två olika kvällsrutiner bättre än de hanterar två vuxna som är osams vid sängkanten.